Märker du att din lilla valp plötsligt förändrats? Kanske blir tiken osäker och vaktig, eller så vandrar din hanhund runt i en dimma där han varken hör eller ser dig för att nosen är klistrad i backen.

När vi jobbar med hundens beteende och träning är det lätt att tro att allt handlar om träning och övningar. Men sanningen är att hormonerna nästan alltid finns där och styr i bakgrunden. Särskilt under de två första levnadsåren då kroppen går igenom massiva förändringar, men också regelbundet genom hela livet för intakta hundar.

I det här avsnittet dyker vi ner i hur östrogen, progesteron och testosteron faktiskt påverkar din hund – och vad du som hundägare behöver tänka på för att stötta den.

Dyk i avsnittet här nedanför eller lyssna via Spotify, Apple Podcasts eller i min enkla app.

Tikens hormoner

Många hundägare tänker att löpet är över så fort tiken slutar blöda. Men fysiologiskt sett är de där två till tre veckorna av blödning bara startskottet på en hormonell resa som pågår i upp till tolv veckor.

Östrogen: 3 veckors blödning

Under den aktiva blödningsperioden är det östrogenet som dominerar. Det förbereder kroppen för parning och påverkar humöret:

• Snabba toppar och dalar: Östrogenet stiger kraftigt i början av blödningen för att sedan rasa neråt. Det är ofta de här snabba svängningarna som ger humörsvängningar.
• Ökad reaktivitet i amygdala: Östrogen gör hjärnans känslo- och larmcentral (amygdala) mer alert. Det kan göra att tiken lättare visar aggression eller irritation, framför allt mot andra tikar.
• Serotoninkopplingen: Samtidigt följs östrogen och må-bra-hormonet serotonin ofta åt. När östrogenet är högt är ofta även serotoninet högt, vilket gör att vissa tikar faktiskt kan upplevas ovanligt harmoniska, lekfulla, tillgivna och mindre reaktiva just under löpet.

Progesteron: Den 9 veckor långa skendräktigheten

När blödningen upphör tar progesteronet över för att skydda och förbereda en dräktighet. Det unika med hundar är att tikens kropp fylls med exakt lika höga nivåer av progesteron oavsett om hon faktiskt blivit parad eller inte.

Alla intakta tikar genomgår alltså en skendräktighet efter varje löp, en fas som varar i runt 9 till 10 veckor. Det här är ofta den absolut tuffaste perioden för tikägare, eftersom progesteronet drar igång instinkter som direkt krockar med vardagen:

• Ökat resursförsvar och misstänksamhet: Tiken förbereder sig på att skydda sina framtida valpar. Hon kan börja vakta dig, hemmet, leksaker eller mat. Hon scannar av omgivningen mer och blir misstänksam mot andra hundar och människor.
• Ökad hunger och törst: Kroppen skriker efter energi för att föda upp valparna, vilket kan göra hunden mer stressad kring mat.
• Trötthet, nedstämdhet och illamående: Precis som gravida människor kan tikar må illa, tappa aptiten vissa dagar, bli griniga, låga i energin och vilja dra sig undan.
• Ökad pessimism och oro: Rädslor och osäkerheter som annars ligger slumrande blommar ofta upp under progesteronfasen. En hund som redan är reaktiv kan bli mångdubbelt mer reaktiv under de här månaderna.

Hjälp för tiken

Eftersom den här cykeln tar upp till tolv veckor och sker ungefär två gånger per år, befinner sig en intakt tik i hormonella svängningar under nästan ett halvår sammanlagt varje år.

• Sänk kraven: Kräv inte avancerad inlärning eller prestation under veckorna efter löpet.
• Undvik överstimulering: Utsätt inte tiken för onödigt svåra situationer och hundmöten när du vet att hennes misstänksamhet är på topp.
• Träna optimism: Gör enkla, stärkande självförtroendeövningar hemma där hon får lyckas och känna sig modig.
• Ge kroppen vila: Om hon vill sova mer på morgonen – låt henne sova. Respektera kroppens behov av återhämtning.
• Näring och Omega-3: Se till att ge ett foder av hög kvalitet och tillskott av en ren Omega-3-fiskolja, vilket hjälper kroppen att dämpa inflammationer och stödja hjärnan.
• Tajming vid kastrering: Om du funderar på att kastrera eller sterilisera din vuxna tik, vänta alltid tills hon är klar med den tolv veckor långa progesteronperioden. Kastrering ska ske i vilofasen mellan löpen (anöstrus) när hormonerna ligger på en stabil basnivå, annars riskerar tiken att fastna i det negativa, progesteronstyrda stämningsläget permanent.

Hanhundens hormoner: Testosteron

För hanhundsägare är det framför allt åldern mellan sex månader och två år som sätter tålamodet på prov. Runt sex till tolv månader skjuter testosteronproduktionen i höjden, och unghanen kliver in i en biologisk storm.

Testosteronets påverkan på hanen

När testosteronet slår till förändras hjärnans prioriteringar drastiskt:

• Selektiv hörsel och tunnelseende: Dofter av tikar och andra hundar tar över hela medvetandet. Hunden hamnar i en dimma där han varken kan bryta fokus eller ta kontakt.
• Könsdrift och parningsbeteenden: Tikdofter, intensivt urinmarkerande och ridbeteenden på kuddar eller ben blir vanliga.
• Ökad impulsivitet och sämre impulskontroll: Testosteron dämpar serotoninsignalerna i hjärnan. Det klipper i princip bromsarna för impulsivitet och aggression, vilket gör att hanen reagerar snabbare på potentiella hot eller konkurrenter.
• Pondus och självförtroende: Samtidigt är testosteronet det hormon som ger hanen mod. Det bygger muskelmassa, ökar den fysiska uthålligheten och får hunden att våga ta för sig av världen.

Fällan med tidig kastrering

När hanhunden blir intensiv, drar i kopplet, kissar överallt och reagerar på andra hundar är det vanligt att få rådet att genast kastrera. Men här gäller det att tänka sig för väldigt noga.

Om vi kasterar en hane som i grunden har osäkerheter, rädslor eller bristande självförtroende, tar vi bort det enda hormon som faktiskt ger honom lite mod. Utan testosteronet blir hunden ofta mer osäker, och en osäker hund agerar oftare ut i ren rädsla.

Studier har visat att hanhundar som kastreras i tidig ålder (under ett år) statistiskt sett utvecklar fler beteendeproblem än intakta hanar eller hanar som kastreras som fullvuxna. De visade bland annat:

• Ökad rädsla för okända hundar och människor
• Större reaktivitet mot besökare, cyklister och joggare
• Ökad ljudkänslighet och rädsla för hantering
• Större osäkerhet i nya miljöer och underlag
• Mer överexaltering och jaktbeteende

Min egen hund Bruce kastrerades som tvååring, och även i den vuxna åldern tappade han en del av sin trygghet och blev efter ingreppet väldigt rädd för hala, glatta golv.

Hjälp för hanhunden

• Vänta tills kroppen är klar: Vänta alltid med kastrering tills hunden är minst ett och ett halvt, men helst två år eller äldre. Kroppen behöver testosteronet för att skelett, leder och muskler ska utvecklas optimalt, särskilt hos större raser.
• När kastrering kan vara rätt: Om du har en vuxen hanhund som blir fysiologiskt sjuk av stress kring löptikar i området, matvägrar i flera veckor och mår genuint dåligt av sina drifter, då kan kastrering vara ett nödvändigt val för hundens välmående.
• Hormonåterställning: Om du har en kastrerad hanhund som tappat sin energi, muskelmassa eller blivit markant mer osäker finns det idag veterinärer som arbetar med hormonterapi för att återställa balans i kroppen. Läs gärna mer hos Dr. Karen Becker och Dr. Peter Dobias på webbplatsen hormonehealthfordogs.org.

Sammanfattning: Förståelse framför frustration

Att leva med en hund i hormonell obalans är krävande. Men kom ihåg att din hund inte bråkar med dig av trots eller elakhet. Den är helt enkelt styrd av kraftfulla biologiska processer som den varken kan kontrollera eller stänga av.

För tiken handlar det om att respektera att de tolv veckorna efter löpets start innebär en period av känslighet, pessimism och vaktighet. För hanhunden handlar det om att hålla i hatten under tonårsmånaderna och inte förhasta sig med kirurgiska ingrepp innan hunden vuxit klart både fysiskt och mentalt.

Ge din hund tid, minska kraven när hormonerna stormar och bygg tryggheten inifrån!